Hört talas om påskkarlen?

I dag jobbade Mats till lunch och sedan hälsade vi på min farbror Sören, barnen fick påskägg, Ivar var utklädd till påskkärring. Han ritade en teckning att ta med till Sören på morgonen. En glad gubbe.

"Det är en påskkarl!"

Det visade sig att han hört fel när de pratat om påskharen på dagis. Jag tyckte det var lite skumt att han längtade så mycket till påsken.

"Jo för då kommer påskkarlen"! (påskharen i mina öron), sa han förväntansfullt.

Han tittade lite konstigt på mig när jag sa att påskharen nog inte visar sig utan skuttar nog iväg när han lämnat sina påskägg. Nu förstår jag att han tyckte det var underligt att en stor karl skuttar iväg, han tänkte nog att det skulle bli som när jultomten kommer.

När vi hade rett ut missförståndet så föreslog Viktor att det ju kunde vara en påskkärring istället och det var Ivar helt nöjd med och fortsatte med teckningen. Synd att jag inte hann skanna in teckningen innan den gavs bort, annars hade ni fått se ert livs första påskkarl!