När allt bara blir fel

Det har inte varit Mats dag idag. Bakgrundsfakta: vår grästrimmer har varit trasig sedan förra sommaren. Innan vi åkte iväg skulle vi lämna in den på reparation här på Statoil, men mekanikern var på semester, så den ligger fortfarande i vårat garage och skäms. Gräset utanför staketet mot vägen har varit därför vuxit hela sommaren, så ni kan ju ana hur det ser ut. Pojkarna tyckte det var jättekul att klippa med handgrässaxar, så de har klippt lite här och där.

Min farbror ville ha hjälp med att klippa sitt gräs som växer som en äng på hans skogstomt vid stugan. Vi lånade hem pappas röjsåg med trimmerhuvud för att hjälpa honom idag. Mats tänkte trimma vårat eget gräs innan och steg upp hyfsat tidigt. Han hann väl en del, men sedan satt han mest och skruvade och mixtrade på gräsmattan. Snöret gick bara av hela tiden och åkte in. Han öppnade, men sedan fick han inte ihop skrället. Mixtrade och suckade. Kom in och drack kaffe och sökte rätt på instruktionsboken på internet. Gick ut och fick ihop den!

Körde en stund, men sedan tystnade det igen. Då hade han skruvat fast trimmerhuvudet för löst, så det lossnade medan han körde och brickan och bulten flög - vart? Letade i det höga gräset, men det var som att leta efter en nål i en höstack. Körde iväg till pappas gömmor och kom tillbaka med bricka och bult som passade - om den hade varit vänstergängad...

Kom på att vi hade en apparat som piper vid metall, som en liten metalldetektor, fast man måste vara nära nära för att det ska funka. Vi provade lite, men det kändes lönlöst.

Körde iväg till Granngården som är återförsäljare till märket och de hade faktiskt en bult som passade. For till min farbror och röjde. Pust!

När man får sådana dagar är det nästan lika bra att låta bli att göra något, om allt bara blir fel, hur mycket man än försöker. Han lyckades faktiskt köpa grus på hemvägen utan att släpet lossnade, men på eftermiddagen såg jag honom stå vid köksbänken med spaghetti spretandes åt alla håll när han skulle sätta ner dem i den smala spaghettiburken. För säkerhets skull så kokade jag chokladen till mackorna vi åt senare...