söndag, november 11, 2007

Fars dag

Jag har spelat innebandy ikväll, jobbigt till tusen men kul! Det gick hyfsat bra med ryggen, kände lite på slutet, och nu är jag lite stel.

Annars en lite halvjobbig helg med Fars dag när det inte finns någon far längre. Gravstenen har också bytts ut, efter många om och men, den nya stenen kom på plats i fredags. Typgrafin på den första stenen var inte alls gjord som vi kommit överens om, varken i storlek eller tjocklek och undervisar man i grafisk form är det svårt att blunda för en antikva som är dubbelt så fet som den ska vara...Så det har tagit en del energi, luften gick ur mig när den nya stenen kom och jag visste först inte ens om jag tyckte att den blev fin. Men nu är jag nöjd.

Idag kändes det ändå rätt okej,
vi gick till kyrkogården och tände ett ljus och la dit en krans jag gjort av enbärsris och ljung. Vi bjöd hit Kerrstin på lite fika och tittade på lite videosnuttar där pappa är med, bland annat från vedkapningen. Det känns lite som att man får träffa honom. Höra hans röst, se minspel och kroppsspråk som man inte kan med fotografier. Jag skulle vilja lägga ut en snutt på bloggen, men jag vet inte riktigt hur och ids inte nu i alla fall. Här en bild av pappa som liten istället, tillsammans med sin storasyster.

Jag är i alla fall glad att jag har filmat lite, det kommer att bli lättare för pojkarna att minnas morfar och Sixten får veta lite hur han var. Det var roligt att se pojkarna när de var mindre också, Viktor 4-5 år och Ivar 2-3. Sötnosar. Och så små!

Och nog märktes det att de vuxit i morse, när Mats firades i sängen av pojkarna, det var långa ben och stora fötter överallt och mitt ibland dem ett litet huvud som var Sixtens. Avslutningsvis ett visdomsord från Ivar när vi var hos farmor och farfar på middag:

"Fars dag är ju bara för dom vuxna hannarna."

Stämmer väl rätt bra. I alla fall dom som har fått barn. Tur har jag haft, som har fått den bästa pappan till mina barn!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tack älskling!
Och vad bra att du finns och att jag får kalla dig min! /M

Anonym sa...

Denhär farsdagen var också min första utan en levande far, min dog i augusti. Nu får man gå till gravgården istället, en väldigt annorlunda känsla. Vi har också en del bandat men har inte kollat på nåt än, det var mest han som filmade också så risken är stor att man bara hör honom i bakgrunden.
Snart blir det dags att "fira" pappas födelsedag också, 2 dar före julafton och sen julafton. Hoppas din inte blir alltför tung! Kram!