Spökkalaset

Ivar har haft sitt kompiskalas i helgen, med spöktema (hans eget förslag i stor konkurrens med StarWars-tema...) Det blev riktigt lyckat! Vi hade mörklagt lite lagom i hans rum och hängde upp lite läskiga gummispindlar som vi köpt på loppis. Hans vita tyggarderob vände vi bak-och-fram och satte ett lakan på. Två ögon och en gapande mun gjorde susen. Lite pannlampor här och där - och så lite spökljud som Mats klippte ihop kvällen innan. Åtta läskigt utklädda sprallgökar intog rummet.

Men det bästa var ändå att Mats kom på den briljanta idén att låna ett skelett från vårdcentralen en timme innan kalaset. Kraniet fick pryda fikabordet och handen fick huvudrollen i tipsrundan. När spökfrågorna var avklarade fick de veta att de skulle gå till ladan och knacka på, för att lämna de rätta svaren till laduspöket och få en belöning.

Inne i ladan fanns Mats och Viktor. Med hög och skrovlig, spöklik röst frågade Mats om de hade de rätta svaren. Det var så roligt att se deras uppspelta ansikten, glada, men ändå spända. De stack in lappen och spöket gav till ett riktigt högt spökskratt (finns det ingen roll i nån teater till Mats, han var lysande!), för nu hade han fått de rätta svaren och var äntligen fri. Som belöning fick de komma fram en och en och ta emot en godispåse av skeletthanden som stacks ut genom den stängda ladudörren.

Men Sixten blev rädd för spöket stackarn. Han lekte på som bäst uppe vid huset på sin traktor, men hörde rösten och kom närmare. Först trodde han att det var ett stort får inne i ladan (inte helt olikt faktiskt, lite bräkande). När han av de andra förstod att det var ett spöke blev det ju inte bättre. Det var inte helt lätt att övertyga honom om att det bara var pappa som lät så skrämmande. Godispåsen tröstade lite, men sen ägnade han dagen åt att försäkra sig om att: "De va baja min pappa i ladan å lät!. De va baja min pappa."