skip to main |
skip to sidebar
En dålig dag igår, jag blev arg på skifferplattorna som inte ville passa ihop på slutet. Vi måste nog dela några med rondell, jag trodde vi skulle slippa. Jag var som ett åskmoln när Mats var hemma på lunch, jag hade pusslat 1 1/2 timme och knappt kommit framåt kändes det som, bara ändrat och ändrat.
En bra dag idag. Vi for till min farbror och hämtade ett renoveringsobjekt till trädgårdssoffa som vi skulle få. Vidare till LInda & Ola och lämnade av soffan, Ola är nämligen den händige mannen som ska fixa till den. Linda bjöd på nykokt jordgubbskräm och jag visade några textningstips, hon skulle göra en skylt. Trevligt att träffa dem, det var ett tag sedan.
På vägen hem stannade vi i Rosvik och hämtade ett lass med gatsten. Första gången jag var med, det är inte utan att man känner sig som en straffånge när man hackar loss cementen från stenarna med mejsel och slägghammare. Fast inte så tråkigt ändå, jag tycker om att jobba med kroppen. Pojkarna rusade runtomkring som yra kalvar, Sixten sov hela tiden. Väl hemma tyckte vi att vi var värda en glass.
Grillade till middag, Sedan gick jag ut och la några skifferplattor. Vi hann såga till en av problemstenarna och det funkade bra, och när jag nu tittade på det jag pusslade igår, så känner jag mig rätt nöjd ändå. Men jag längtar till jag får bära in möblerna, sätta upp hyllorna, fylla på jord i odlingsbänken. Kliar, kliar i fingrarna.
Jag måste bara presentera Ivars låtsaskompis för er. Han heter Eldman Hög och gör en massa tokigheter. Någon gång då och då säger Ivar:
"Vet du vad Eldman Hög brukar göra?" och då vet man att det kommer något klurigt.
"Han brukar äta fil med gaffel."
"När han ska slänga soporna så slänger han hela hinken. Och då kommer den tillbaka!"
"I landet där Eldman Hög bor, där finns det inga nycklar."
När vi pratade en gång om Eldman Hög så sa han:
"Jag har ju en massa män. Det finns ju också Farlman. Det är han som är farlig."
Det är roligt att vara med Ivar, höra hur han tänker. Fantasin har inga gränser!
Idag har vi jobbat på i stenriket. Mats och pojkarna hämtade ett lass gatsten i Rosvik medan jag pusslade med skiffret vi ska lägga till golv i växthuset. Jag började igår, men kom inte riktigt igång bra, fastnade och blev inte nöjd. Svårt att hitta rätt bitar och de stora är rätt tunga, så det tar sin tid att prova tills det blir bra. I alla fall om man vill ha det helt perfekt...jag är hopplös när det gäller sånt, envis som synden. Men det gör sitt också att vi kommer att ha bord och stolar därinne, så skarvarna får inte bli för stora så att stolsbenen fastnar.
Viktor och Ivar var på kalas hos sin kusin Hanna, så jag fick hjälp av Mats ett tag. Jag pekade och han bar... Skonade ryggen ett tag och det var lättare att hålla koncentrationen, så vi lyckades faktiskt lägga ut skiffer på två tredjedelar av golvet. Vi fixar nivåerna rätt sedan när vi vet att alla bitar ligger där de ska ligga.
Arbeit macht frei. Kanske.
Här kommer det vi alla väntat på, nämligen Mats svar på min utmaning:
Tre saker jag inte förstår: Hur man kan vara så jävla dum att man betalar en massa pengar för att få riva en mur i Rosvik... Varför dygnet har bara 24 timmar. Alla tvärsäkra människor.
Tre saker som finns på mitt skrivbord: Saras hög med osorterade papper. Senaste Bamse. (Med "Bamse och Carl von Linné" - smaka på den...). En samling pennor med läkemedelsreklam.
Tre saker jag gör just nu: Grunnar på om jag ska ta mig en sväng bort på jobbet och avsluta några saker jag inte hann med förra veckan, eller om jag helt enkelt ska hoppas på att hinna med det imorgon istället. Avger garanterat oangenäma kroppsodörer då jag inte hunnit duscha efter senaste utflykten till Rosvik (se ovan). Sneglar på min elgitarr.
Tre saker jag vill göra innan jag dör: Skriva en bok. Köra genom USA från kust till kust, gärna i en cab. Lära känna mina barnbarn.
Tre saker jag kan göra: Sända och ta emot morsekod. Skilja en Bordeaux från en Rioja. Besegra nästan vem som helst i Trivial Pursuit.
Tre saker jag inte kan: Meka med bilar. Fixa allt som är trasigt. Acceptera att jag inte är bra på att meka med bilar och fixa allt som är trasigt.
Tre saker jag skulle vilja lära mig: Meka med bilar och fixa allt som är trasigt eller, om det visar sig omöjligt, acceptera faktum coh använda min energi på något jag kan (t ex skriva en bok eller köra genom USA).
Tre jag utmanar: Pass.
Här kommer receptet på kakan jag bakade med killarna. Världens godaste banankaka med bitar av choklad i, ett recept som jag en gång fått av fina vännen JennyAnn i Umeå. Den är perfekt att göra om man har bruna, tråkiga bananer som man vill bli av med.
75 g smör
2 1/2 dl socker
2 msk mjölk
1/4 tsk salt
1 tsk vaniljsocker
2 ägg
2 mogna bananer
100 g blockchoklad
2 1/2 dl vetemjöl
1 tsk bikarbonat
Smält fettet och låt det svalna. Blanda i socker, mjölk, salt, vaniljsocker. Dela äggen och blanda i gulorna. Mosa bananerna och blanda ner. Hacka blockchokladen. Blanda ihop mjöl, choklad och bikarbonat och vänd ner i smeten. Vispa vitorna till hårt skum och vänd ner dem. Häll i en smord bröad form, c a 24 cm i diameter. Grädda i 30-40 min. i 175 grader. Den ska vara knappt klar för att bli extra saftig. Servera kakan kall med en klick grädde (även god utan!). Mumsfilibabba!
Regn hela dagen. Jag såg inte fram emot eftermiddagen med pojkarna, för jag tänkte att de säkert skulle vara sega och på dåligt humör över att ha varit inne hela dagen. Men icke! Vi bakade en bananchokladkaka tillsammans alla tre och allt flöt på så otroligt bra.
Ivar mosade en banan medan jag hackade chokladen och Viktor åt mellis. Viktor mosade sin banan medan Ivar fick röra i äggulor och vaniljsocker. Viktor satte på ugnen, jag smälte margarin och de satte i lite mjöl och socker var, Viktor bikarbonaten. Ivar smorde formen medan Viktor och jag vispade äggvitor. Jag bröade formen, Viktor vände ner äggvitorna och jag satte in formen i ugnen.
Det kallar jag lyckad logistik! Annars är det lätt att det blir en pojke för mycket på samma yta, de bråkar om vem som stod där först, vem som ska börja, vem som fick provsmaka mest eller så råkar någon vispa till den andra med armen. Men det gäller att hålla dem med var sin upgift hela tiden, så kan det gå galant! En förutsättning var ju också förstås att Sixten sov snällt på bron i vagnen hela tiden.
Sedan lyckades jag och Viktor dessutom göra läsläxan och Ivar tillverka ett pärlhalsband till mig medan kakan var i ugnen. Den regniga dagen förgylldes sedan med banankaka till efterrrätt. Gott!
Jag har blivit utmanad av Mari och här är svaren:
Tre saker jag inte förstår: Varför så många fina gamla hus har rivits i Piteå genom tiderna (suck). Hur Sixten kan vara så nöjd och glad hela tiden. Att pappa är död.
Tre saker som finns på mitt skrivbord: Den vanliga högen av osorterade papper. En Wacom-penna till datorn som jag inte hunnit lära känna riktigt än. Min almenacka, som för ovanlighetens skull inte är försvunnen.
Tre saker jag gör just nu: Kraxar och snörvlar av min förkylning. Väntar på att Sixten ska vakna. Saknar pappa.
Tre saker jag vill göra innan jag dör: Hinna få barnbarn och lära känna dem. Resa och se mer av världen. Gå roliga kurser.
Tre saker jag kan göra: Skriva ett par olika kalligrafiska stilar. Fotografera. Massera axlar.
Tre saker jag inte kan: Minnas siffror i olika sammanhang (t ex vad saker kostade, hur gamla människor i min omgivning är (inklusive mig själv...) och när de har semester). Slänga saker (i alla fall så är det väldigt svårt). Hjula.
Tre saker jag skulle vilja lära mig: Behärska Illustrator och InDesign till fullo. Kallpratandets konst. Fatta snabbare beslut.
Tre jag utmanar: Erica, Marlene och Mats (varsågod, du får låna min blogg :)
En sömnig och förkyld dag idag, med små små regndroppar i luften. Jag har varit med Ivar till dagis, handlat, satt på en tvätt och druckit honumgsvatten. Kroppen är lite mör efter gårdagens vedpass, speciellt ryggen. Vi hann nästan klart med klyvningen till middagen, men Urban hade gett sig den på att bli färdig och fortsatte även efter, så det blev säkert klart. Nu ligger det en stor hög med ved att trava, men det går nog ganska fort. Nu när veden är klar ska energin ägnas åt alla andra vårbestyr, växthuset och...
...GATSTEN! Vi har nämligen köpt på oss 24 kvadratmeter storgatsen på Blocket! Stenarna såldes till högstbjudande, och det blev några ringningar fram och tillbaka innan vi fick dem, till ungefär halva butikspriset. Nu återstår bara det jobbiga att få hem den. Vi ska dela köpet med Mats jobbarkompis, så egentligen är det bara 12 kvadratmeter. Vi kommer att använda den som kantsten mellan gräsmattan och smågrusytor vid växthuset och grillplatsen och vid en rabatt. Kommer att bli jättefint!
Ursprungligen har den legat på Luleås gator, men togs upp på 60-talet. Nu bor den i Rosvik, i en stenmur mellan två tomter med nivåskillnad. Muren har delvis rasat och bruket mellan går lätt att knacka bort, så det blir nog inga problem. Men sten väger ju några kilo så det blir många vändor med släp om vi inte anlitar en lastbil. Hm...någon som känner en glad arbetssam lastbilsförare som tycker om att köra sten gratis?
Vardagen har varit fullspäckad den senaste tiden. Ved och kalas har varvats om vartannat, både mamma och min bror Urban fyllde förra veckan, så de hade gemensamt kalas i torsdags. Ved lördag, dop söndag, ved idag och kusin Hannas 5-årskalas ikväll. Ved imorgon och kanske, kanske blir vi klara då.
Ivar ritade en teckning till Hanna idag, jag tyckte den blev så härlig så jag skannade in den. Den rymdes inte riktigt i skannern, så fötterna kom inte med. Det är en drake som sprutar eld och bajsar samtidigt. Bara så att ni vet! (Den stora runda ringen i magen är naveln. En mycket viktig detalj som finns med i alla hans teckningar.)
Idag var det Sixtens dopdag. Karl Sixten Gösta uppförde sig föredömligt i kyrkan (dreglade förstås som vanligt och drog upp rosetten på dopklänningen hela tiden) och så gjorde även hans storebröder. Viktor hällde upp dopvattnet och Ivar fick torka Sixtens huvud efteråt. Vår vän Anna döpte, lika bra på dop som begravningar!
Silltårta och fika hemma hos oss sedan, med våra familjer. Dagens huvudperson sov sig dock genom hela kalaset och vaknade först när gästerna gick.
Sorgligt att inte pappa fick vara med idag, jag antar att det kommer att kännas lite tungt i hjärtat på alla stora dagar framöver.
Igår var Sixten och jag på seminarium i Luleå på förmiddagen. Visning av de nya versionerna av Photoshop, Illustrator och InDesign, i Creative Suite 3-serien. Oj, vad mycket smart de har kommit på! Kul och inspirerande! Sixten skötte sig bra, sov inte så mycket som jag hade hoppats, men satt oftast nöjd och gjorde sitt bästa för att charma och distrahera Stina och Marlene från jobbet som satt bredvid.
Träffade min gamla gitarrlärare som jag hade från sexan till sista året på gymnasiet, en trevlig prick. Såg likadan ut, fast med några rynkor. Han var nog rätt så ung då, jag minns att han fick barn under den tiden, men då tyckte man ju att han var gammal som alla andra vuxna. "Spelar du nånting då?" Svaret blev som alltid: "nej..." med ett urskuldande leende.
Lunch intogs på en libanesisk restaurang, Zan. Gott!
Dopsamtal med Anna på eftermiddagen inför Sixtens dop på söndag.
Idag ska jag och Kerstin fara och beställa en gravsten till pappa. Fortfarande konstigt.
Idag var jag och pojkarna lediga men Mats jobbade, så vi passade på att få ner kärnorna som vi samlat som legat och torkat till sig lite. Var sina krukor med citron, paprika och avokado. Nu kom glasspinnarna som de samlar på till användning (blev mycket finare än de "riktiga" märkstickorna jag har i plast, jag tror att jag också får börja samla glasspinnar). Så nu är det bara att vänta. Och vattna. Odlingssäsongen har startat hos familjen Kåhrström!
Valborgsmässoafton är alltid lite nostalgi för mig. Jag minns hur roligt och spännande det var när man var liten när jag nu ser barnen springa omkring. Vi kom hem halv tio från majbrasan i Höglandsnäs, pojkarna somnade bums. Två slagna hjältar som luktade grillkorv + en tredje, som sov hela tiden vid brasan, fortsatte sova sittande i bilstolen medan jag nattade pojkarna (Mats har jour ikväll) och somnade om igen för natten efter att jag ammat honom. Det var nog sömnmedel i sprutan han fick på BVC idag!
Glad kille i solbrillor. Härligt att vara på semester!
Fotograferande mamman såg till att få vara med på någon bild också...
Fler bilder från Katterjåkk. Vi tog med oss allt pick och pack en bit upp i backen en dag, och turades om att åka och vara med de små. Sixten sov gott i fjällpulkan vi hade lånat med oss. Njutbart med sol och fjälltoppar vart man ser och nyponsoppa och mackor i magen.
Mycket snö kvar än, men på vissa ställen började mossan och riset komma fram. Skönt att sitta på tyckte Mirjam!
Nu är det mesta packat och jag har klippt luggen (jo, vissa saker får man bara gjorda när det verkligen gäller...) Det blev rätt många väskor, vinterkläder tar ju så stor plats! Jag ska bara ge Sixten sista kvällsslurken innan jag går och lägger mig.
Imorgon bitti far vi till Katterjåkk, så nu blir det blogguppehåll i nästan en vecka. Ha det gott så länge!
Hoppsan, jag har visst inte bloggat på många dagar nu, det har varit dagar fyllda med vedklyvning och annat. Idag hade vi ledigt, jag var in en sväng till skolan - det var så supertrevligt att träffa alla kollegor en stund! Jag har bestämt mig för att jobba 25% till hösten, så jag och Mats ska dela på föräldraledigheten. Båda jobbar lite och båda är hemma lite. Ska bli intressant att se hur det fungerar!
Imorgon blir det ved igen. Lördag måste vi packa, för söndag morgon bär det av till Katterjåkk. Jag har faktiskt börjat lägga fram kläder redan nu, för att få lite koll på vad som behöver tvättas. Vi funderar på om vi ska göra ett besök på Ishotellet i Jukkasjärvi när vi ändå är i krokarna, bara för att se. Någon som vet hur länge man vandrar runt där?
Vilken värme det har varit idag! Vi satt ute på eftermiddagen med mamma och Kjell och fikade, solen värmde så någon jacka behövdes inte, så skönt! Sixten invigde sina nya solbrillor som han ska ha när vi far till Katterjåkk nästa vecka. Cool kille, eller hur?
När vi åt middag senare visade han prov på nya färdigheter när det gäller att förflytta sig. Han låg och vädrade rumpan och sprattlade på, jag hade lyft ner skötbädden som han fick ligga på. Två minuter senare när vi tittade dit låg han en meter utanför bädden. Jo jo, vill man ta sig någonstans här i världen så är det väl bäst att börja nu...
Två dagars jobb med veden på Åsen. Det kändes sorgligt utan pappa, men skönt att jobba med kroppen och skönt att vara ute. Ivar och hans kusin Hanna har lekt och lekt. Tänk att det bara behövs lite lera, några pinnar och varandras sällskap för att ha så roligt! I dag hade de tagit ut stolar från lekstugan och när jag tittade dit satt de på stolarna i det lerigaste stället på hela gården, synd att battteriet på kameran hade laddat ur för det såg rätt festligt ut.
Viktor har hjälpt till precis hela tiden, han har jobbat på helt fantastiskt bra och utan att bli less, det märks att han börjar vara en stor kille!
Den minsta killen skötte sig bra han också, genom att sova ända fram till lunch, äta, sprattla glatt på golvet en stund och sedan en lång eftermiddagslur.
Det känns i ryggen, musklerna har väl fått en chock, så nu ska det bli skönt med en dusch och sedan sova!
Påskhelgen har varit bra, vi har umgåtts med folk rätt mycket. Fredag gjorde vi en utflykt till Storforsen där mamma och Kjell var med husvagnen. Grillade hamburgare och tittade på isflaken, vädret var fint men lite blåsigt. Ivar sov över hos sin kusin Hanna från fredag till lördag, spännande värre! Lördag var han med dem ute på pappas stuga på förmiddagen.
Lördag kväll var vi till Linda & Ola på trevlig middag, Kicki & Roger var också där med sina två pojkar så barnen hade också kul. I går var Urban & Josephine och Hanna här på middag, vi provade ett laxrecept som vi sett på ett nytt kockprogram på TV, minns inte vad det heter, men Ann Söderlund är med (från "Söderlund & Bie"). Hon bjuder verkligen på sig själv, uppfriskande och kul att se!
Mats och Viktor hjälpte Urban att flytta pallarna med den torra veden hos pappa i dag, för att göra plats för den nya veden som vi ska kapa och klyva snart. Jag, Ivar och Sixten promenerade dit efter ett tag. Ivar fick cykla dit, han var mäkta stolt när vi kom fram! Vi tog med oss ett släpvagnslass med ved tillbaka som vi travade upp i garaget + grånade brädor som vi ska bygga växthusbädden och göra hyllor till växthuset av. Kommer att bli toppen!
"En riktig jobbardag", som Ivar sa. "Jag älskar att ha mina snickarbyxor på mig!"
Viktor satte sig att tälja en stund, han börjar bli riktigt haj på att skala barken av pinnarna. Och Sixten då? Han sov snällt i vagnen som vanligt, han är verkligen en förnöjsam liten typ!
Till vår lilla påsklunch i helgen så provade vi Kafferepets tips för att få vackra ägg. Vi brukar bara koka äggen med lökskal, men nu virade vi in ett och ett ägg i hushållspapper med lökskal och risgryn i och sedan aluminiumfolie runt alltihop. Pappret ger en vacker marmoreringseffekt och risgrynen ger vita avtryck. Nästan synd att äta upp dem!
I dag jobbade Mats till lunch och sedan hälsade vi på min farbror Sören, barnen fick påskägg, Ivar var utklädd till påskkärring. Han ritade en teckning att ta med till Sören på morgonen. En glad gubbe.
"Det är en påskkarl!"
Det visade sig att han hört fel när de pratat om påskharen på dagis. Jag tyckte det var lite skumt att han längtade så mycket till påsken.
"Jo för då kommer påskkarlen"! (påskharen i mina öron), sa han förväntansfullt.
Han tittade lite konstigt på mig när jag sa att påskharen nog inte visar sig utan skuttar nog iväg när han lämnat sina påskägg. Nu förstår jag att han tyckte det var underligt att en stor karl skuttar iväg, han tänkte nog att det skulle bli som när jultomten kommer.
När vi hade rett ut missförståndet så föreslog Viktor att det ju kunde vara en påskkärring istället och det var Ivar helt nöjd med och fortsatte med teckningen. Synd att jag inte hann skanna in teckningen innan den gavs bort, annars hade ni fått se ert livs första påskkarl!
Jag hade besök av mina kollegor Stina och Kristina från jobbet i går kväll, det var så roligt att träffas och surra lite. Mats och pojkarna for och provkörde bilen, så vi fick lite lugn och ro också.
BVC-besök i dag med läkarundersökning. Sixten fick klart godkänt på besiktningen och vägde prick 6 000 g och var 62 cm lång.
I morgon gör vi första utflykten med nya bilen, till Storforsen där mamma och Kjell är med husvagnen. Mats har jour i morgon kväll, men annars är han ledig hela påsklovsveckan, skönt!
Vi har blivit med buss! Vi har funderat fram och tillbaka, tittat och provkört. Det funkar ju att åka tre i baksätet, men lite bökigt är det allt och tanken på att vi ska åka så även när pojkarna går på högstadiet och har vuxit både på längden och bredden var inte så lockande. Kan ju vara kul att någon kompis ryms också om man ska någonstans också.
Så i går stod Viktor spänt vid fönstret och spanade när Mats skulle komma hem med underverket, en Volkswagen Multivan. En modern folkabuss med andra ord. Lite klossig, men ack så smart och rymlig! Alla baksäten går på räls och går att skjuta fram eller bak hur som helst eller plocka ut helt. De två mitten stolarna går att snurra runt (bältena sitter på stolen) så man skan sitta mittemot varann om man vill. Ett runt bord kan vikas upp mellan sätena, perfekt för fikapausen!
Nu är det påskpyntat (därmed inte sagt att det är speciellt välstädat) i huset!
Jag är väldigt svag för barnens alster som de kommer hem med från skola och dagis, kolla in Viktors tupp (den till höger) från dagistiden, den är ju helt underbar, speciellt om man vet om att han själv skelade rätt friskt då, innan han opererade ögonen. Ett omedvetet självporträtt kanske?
Äggen blåste jag och pojkarna ut ifjol och målade, jag tror vi ska göra några fler i år, det brukar vara roligt. Videkissarna är också från ifjol, de var så fina och jag har ju som sagt svårt för att kasta...
I dag åkte cyklarna fram för en liten provtur, Ivar var alldeles salig, trots att han har tjuvtränat lite i ladan där cykeln stod för vinterförvaring. Han kom glatt in en dag och sa:
"Jag har cyklat i ladan - fram och tillbaka, fram och tillbaka!"
Men i dag fick han cykla på riktigt (fast med stödhjul) och Ivar var som sagt lycklig. Vi cyklade till lekparken och tillbaka och nerför backen hördes:
"Se upp i backen, här kommer jag! Full fart, här kommer cykelmannen!"
Sixten börjar verkligen uppskatta sin bröders uppmärksamhet och ler som en sol när de pratar och leker med honom - även när de överbelamrar honom i gosedjur som här.
Vilket strålande väder det har varit i veckan, mycket ute och lite bloggande.
Farmor & farfar har åkt iväg till Rudsjö där de tillbringar våren och sommaren, hoppas ni har det bra! Jag anar att det kanske finns lite abstinens efter lillSixten, så den här bilden är till er.
En härlig dag med besök av Katarina med lille Simon från Skellefteå och Linda som hade håltimme från lärarjobbet. Vi surrade och gräddade våfflor på bron i solen. Hur varmt som helst!
Jag har förbluffat min omgivning inklusive mig själv med att drastiskt ha ökat min motionsmängd igår och idag. En ordentlig promenad med stavar igår kväll när jag gick till Åsen och tog in posten åt Kerstin. I dag gick jag med vagnen till broder Urban i Grundvik, en promenad på 50 min dit och efter en fikapaus, lika långt tillbaka. Det brukar det ju vara :) Jätteskönt var det, solen sken och vägarna var bara nästan hela vägen.
Sedan tillkom förstås de vanliga lämna och hämta på dagis och skola-promenaderna, så jag måste ha gått drygt en mil idag allt som allt! Återstår att se om jag har träningsvärk imorgon.
Ivar är inne i en riktig pysselperiod nu, han ritar, klipper och tejpar. I går kom han på helt själv att han skulle göra en robot av ett makaronpaket och pappersrullar (fast jag tror att några har gjort robotar på dagis). Hos Ivar är ord och handling ett, han satte genast igång och ett tag senare var roboten klar. Tjusig va!
Bobåkning på Pottan på förmiddagen, men först sy på ett reflexband på Viktors overall för att täcka för revan som han fått nedanför knät. Bra att galonbyxorna blev kvar på skolan i fredags så att jag blev tvungen att laga NU, annars hade det aldrig blivit av. Sixten sov hela tiden, så choklad och mackor och åken kunde avnjutas i lugn och ro. Klippning och bad för Viktor och Ivar, sedan middag hos mormor & Kjell med farmor & farfar. En rätt så bra dag med andra ord!
Apelsin i vårsolen, jag och Ivar åt mellis ute på bron i dag, så härligt med sol som värmer!
På eftermiddagen tog Mats pojkarna med sig till Akva för att se "Bilar" på den stora välvda duken. Jag passade på att sätta om en del av blommorna hemma medan Sixten sov. Pojkarna kom hem spralliga och berättade halva filmen medan vi åt en sen middag.
Ivar som är fyra och ett halvt pratar mycket om morfar och bearbetar att han är borta. Han har varit mycket bekymrad över det praktiska, mest kring vem som nu ska köra alla maskinerna på gården nu när inte morfar kan det: traktorn, båten, skotern o s v. Det var nästan det första han sa när han fick veta att morfar var död:
"Då finns det ju ingen som kan köra traktorn. Vi måste nog köpa Kerstin ett traktorkörkort!"
Han har försökt att hitta lösningar för att göra allting bra igen och hitta det positiva i allt elände. Bland annat sa han:
"Det var ju bara pyttepyttelite bra att morfar dog, för han var ju ganska busig..."
När jag förklarade att Kerstin (morfars fru) var ledsen nu när morfar var borta så hade han en lösning på det också:
"Men det flyttar nog snart in en ny gammal människa i det huset."
"Nej, jag tror nog inte det, Kerstin ville nog bara ha morfar", svarade jag.
"Jo, men han kan ju vara ganska lik morfar. Och så kan hon ju bestämma att han ska heta Gösta!" (som morfar alltså)
För någon dag sedan hörde han en ballad som gick i moll på radion och sa helt plötsligt:
"Dom sjunger en döden-sång!"
Han kände säkert igen de sorgsna tonerna från de sångerna som sjöngs på begravningen. Sedan sjöng och spelade han på pianot en egenkomponerad döden-sång tillägnad morfar:
"Det var ju trååkigt att morfar är dööd..hans hjärta slutade att slåå..."
Jag hoppas att morfar hörde hans fina sång.
Jag skjutsade Kerstin till Luleå i går kväll, hon skulle åka till Kiruna en vecka till sin son med familj. Jag körde plikttroget helt enligt hastighetsskyltarna. Min kompis åkte nämligen dit för fortkörning för inte så länge sedan. Hon missade att sakta ner från 110 till 90 på E4:an och körde därför 107 km/h på 90-väg och fick böta 2 400 kr. Två tusen fyrahundra kronor! Helt osannolikt mycket pengar att tappa utan att få någonting för dem. Jag visste att de hade höjt böterna, men trodde inte att det var så mycket. Fast egentligen är det ju hemskt att man ska behöva skrämmas till lydnad när det ju faktiskt handlar om ens egen säkerhet.
Vi har äntligen skickat in en bild på Sixten med sina bröder till Piteå-Tidningen, det tog ju bara två månader att komma till skott... Så spana efter den här bilden under BB-nytt, skulle tro att den kommer in på lördag.
I går kväll satte jag dit en besöksräknare på bloggen som jag tänkt så länge men som inte har blivit av. Jag trodde nog att det skulle vara några fler än de som kommenterar, men inte att det skulle vara så många som 88 besökare på ett dygn! Fantastiskt. Sporrar till att uppdatera lite oftare när man vet att någon läser.
Min första utmaning som bloggare kommer från Mari. Jag ska skriva sex sjuka/underliga/egendomliga saker om mig själv. Egentligen ska jag också utmana sex andra bloggare, men eftersom jag inte har så många bloggvänner, så smiter jag från den delen och utmaningen går inte vidare från mig.
1. Jag har ett enormt stort kontrollbehov och vill gärna tänka även åt andra. Jag försöker hålla mig ifrån, men jag kan oftast inte låta bli att fråga Mats om han har saltat havregrynsgröten/ ställt väckarklockan/postat brevet. Ytterst irriterande egenskap!
2. Mina tår är ihopväxta. Ja, inte alla förstås, men de två närmast stortån på högerfoten sitter ihop till hälften. Simhud mellan tårna alltså.
3. Jag brukar hålla takten, typ nynna på en melodi med tänderna. Hoppas jag inte nöter upp dem...
4. Jag var med på Olof Palmes begravning. (I den barnkör som stod i trappan i Blå Hallen i Stockholms stadshus och sjöng. Under alla tal fick vi sitta ner i trappan. Jag var med i kommunala musikskolans kör och de lottade ut den som skulle få åka ner som representant från Piteå. Det blev jag. Jag var femton tror jag.) Jag minns att jag kände mig lite dum, för de flesta kommuner hade valt ut någon engagerad typ från Unga Örnar. Jag var bara jag.
5. Jag måste också (som Mari) läsa ut en bok som jag påbörjat. Jag tror att den enda bok jag avbrutit läsningen av var Shardik, en skum bok om en jättelik björn, jag tror det var på gymnasiet.
6. Jag kan inte slänga. Helt omöjligt. Jag sparar på det mesta och tycker att jag nog kan få nytta av dem en vacker dag. (Och rätt så ofta får jag det också, men det blir ju så mycket saker...) Det gäller även filer på datorn. Är jag det minsta osäker så får det vara kvar. Den så kallade samlargenen har jag ärvt av min käre far. Nu får jag vårda den med omsorg.
Lite bilder från i söndags när vi var i skogen och grillade korv medan Mats och Urban jobbade med veden. Solen lyste och Sixten sov gott i skoterpulkan nästan hela tiden, han vaknade bara till på slutet för att äta. Skönt att var ute i skogen, det är inte så ofta.
Ikväll har vi varit på filmpremiär! Viktors klass (ettan) har gjort en film tillsammans, "Gott och blandat". Korta inslag där barnen har fått agera utifrån egna ideér, allt från pysselshow och dans till Star Wars. Fröken Erica har filmat och redigerat. Härliga sjuåringar med så olika personligheter, det var så roligt att se hur stolta de var över filmen!
IKEA-turen var trevlig, vi köpte mest smågrejor + ett skåp till badrummet. Energin räckte precis till kassan, men efter en kaffe och bulle så orkade vi även gå en sväng i butikerna bredvid (även om Mats trodde att jag skämtade när jag påpekade att vi hade shopping kvar att göra...). Hittade fleecetröjor till de stora pojkarna på rea och en mumintrollsmugg till Sixten.
I dag har Mats haft jour och jobbat hela dagen. Jag och pojkarna for en sväng till Åsen och var ute i solen. Gick en promenad med Kerstin, Viktor sparkade lika fort uppför Åsen som nerför. Sedan byggde Ivar och jag en skoter av kramsnön med två pulkor (ordet snöskoter får en helt ny innebörd). Men å vad pappa saknas där!
Som vanligt var det en kamp med Viktor när vi skulle klä på oss för att fara hem (jag längtar till sommaren när overallen är ett inne blott!) Sedan var han en dröm att ha med sig på affären, körde vagnen och läste handelslappen. För att sedan totalt kollapsa hemma med stort utbrott. Pust, vad det tar på krafterna.
I morgon ska vi ut i skogen, Mats och Urban ska jobba med veden och jag, Kerstin och Josephine tar med barnen, eldar och grillar korv. Hoppas solen ska lysa, jag har inte sett något väder på TV.
Nu är begravningen över. Det blev en fin stund att minnas trots allt, jättefint i kyrkan. Anna är så duktig på att ge hopp med sina ord och Maria Ruottenkoski sjöng så fantastiskt vackert. Hon berättade för Kerstin att den första sången hon valt att sjunga var till pappa och den andra var till Kerstin, det tyckte jag var så fint tänkt. Det var många som kom till både kyrkan och minnesstunden, släkt och vänner.
Jag var så trött på kvällen, all anspänning släppte förstås. I kväll ska jag till Linda på junta och i morgon far jag, Mats och Sixten till IKEA. Pojkarna ska vara på var sitt ställe, Ivar hos mormor och Kjell och Viktor hos farmor och farfar. Det ska bli skönt att få tänka på något annat och göra något roligt, jag känner att jag behöver det.
Tre tunga dagar har det varit. I söndags lästes tacksägelse i kyrkan över de som döpts och de som gått bort, efter det kändes allt bara så sorgligt och jag började tänka på begravningen som är i morgon - den tyngsta dagen av dem alla.
I dag är det pappas födelsedag. Han skulle ha fyllt 66 år. Å, vad jag önskar att allt var som vanligt och vi skulle ha varit där och ätit tårta i dag.
Jag och Ivar har haft feber i dag, förkylda och fick stanna hemma från att se Viktor åka Lilla Vasaloppet på skolan. Pojkarnas farmor och farfar var där och hejade i alla fall, och Mats gick ifrån jobbet en stund. Sixten är också snuvig, men ingen feber i alla fall. Mats har jour i kväll, så mamma har varit här och hjälpt till med kvällsbestyren. Skönt, när man inte är pigg själv.
I en sekund varje morgon när jag vaknar är allt som vanligt, sedan kommer jag på att pappa är död. Då är det skönt att sucka. En djup suck.
I dag har vi träffat prästen (som är min vän Anna) inför pappas begravning. (Det känns fortfarande overkligt när man skriver det. Pappas begravning. Vadå, han ska väl inte vara död?) Det känns skönt att det är Anna som kommer att ha begravningen, hon är så klok och bra och enkel. Och så kände hon ju pappa.
I morgon ska jag till Bryggmans och beställa kistdekoration. Något fint med känsla av skogen. Och så ska jag till BVC med Sixten, som ju redan har blivit en månad gammal! Han har gett oss små leenden i helgen. Jag ska återkomma med lite Sixtenbilder snarast. Och så måste vi ju ta någon bra bild att skicka in till tidningen, det glömmer vi hela tiden.
Jag lovade Kerstin att leta rätt på en fin bild på pappa som vi kan ställa fram vid minnesstunden. Jag letade i alla mappar på datorn, men hittade ingen bild alls. Jag blev förtvivlad, jag som har fotat så mycket, och ingen bild hade jag på pappa som var fin! Antingen hade han hörselkåpor på sig, eller jobbade med något. Inget porträtt fanns. Men till slut så tog vi in kartongen med de svartvita bilderna som jag fotat för kanske tio år sedan. Och där fanns den här bilden. Jag blev lättad och glad för den känns verkligen som pappa. Ute, med pälsmössan på och den där blicken. En bild som hjälper till att minnas.
En vecka har gått nu. De två-tre första dagarna var nog värst, sedan blev det lite mer uthärdligt. Skönt att kunna skratta och vara som vanligt en stund. Mari och Siri var här och hälsade på i går, och jag var in till skolan på lönesamtal och visade upp Sixten för kollegorna och en del av eleverna. Det har också varit mycket praktiska saker att fixa. Vi har varit på begravningsbyrån och dödsannonsen var i gårdagens tidning.
I dag kändes det jobbigt, redan från morgonen. Vi var på kapellet här i Hortlax och tog avsked av pappa, så att även barnen skulle få se honom i kistan. Han var fin, låg i sin kostym, men lite mindre verklig än på sjukhuset. Det kändes i alla fall skönt att se honom en sista gång och bra för barnen också. De hade gjort var sin teckning som de fick lägga i kistan och de strök honom lite över skägget.
Det har gått två dagar nu, men jag kan fortfarande inte fatta det.
Pappa är död. Pojkarnas morfar. Helt plötsligt finns han inte mer och jag kommer aldrig mer att få träffa honom och inte pojkarna heller. Sixten kommer aldrig att få lära känna sin morfar. Det var min bror som ringde. Vilka hemska ord att höra. Pappa är död! Han var ju bara 65 år, då ska man inte dö.
Han var ute i skogen med skidorna på morgonen och skulle kolla rävfällan men kom aldrig tillbaka. Hans fru Kerstin hittade honom. Troligtvis var det hjärtat eftersom det gick så snabbt, han hann ju inte ens ringa efter hjälp. Vi var in till sjukhuset och fick se honom och ta farväl. Det kändes bra att få göra det, det overkliga blev lite mer verkligt.
Han var så fin, han såg ut som att han låg och sov. Fridfull. Men blek. Jag strök honom över hans lurviga skägg, då kändes det inte lika mycket att han var kall.
Senare samma dag fick både jag, Mats och Ivar magsjuka. Viktor var ju redan sjuk. Så jag har gråtit och kräkts om vartannat. Och druckit vatten i små små klunkar, för munnen har varit som ett sandpapper. Sixten var onöjd hela kvällen och natten, som han inte brukar vara och till slut så provade vi att ge honom ersättning i flaska och det tog han. Sedan låg han på kudden helt stilla och bara njöt. Så han var nog hungrig. Jag vet inte om det var chocken eller magsjukan som gjorde att mjölken sinade. Kanske båda. Det behövdes bara ersättning den natten i alla fall, sedan har det gått bra. Mamma var här och hjälpte oss båda dagarna, det var skönt. Redan i går så släppte magsjukan för både mig och Mats, så nu gäller det bara att bli fri från smittan.
I dag på eftermiddagen har det känts lite lättare att finnas till. Skönt att inte gråta hela tiden, mina ögon svider och behövde en paus. Jag gick en kort promenad med Sixten för att få lite luft. Också skönt att se att världen utanför fortfarande fanns kvar trots allt.
Jag trodde vi skulle klara oss, men i natt fick Viktor magsjuka. Jag ammade Sixten och Mats tog hand om Viktor. Mats drog nitlotten där, jag vet inte hur många gånger han var upp med honom på toaletten. Till slut tog han fram en madrass och lade sig i hans rum för att vara snabbare på plats och slippa springa fram och tillbaka.
I dag kom pojkarnas mormor (som till vår stora lycka aldrig får magsjuka) och hjälpte till. Jag ville inte ta risken att sitta och amma eller byta blöja medan Viktor kräks och Ivar vill ha hjälp med något. Så det var bra med lite hjälp. Magsjukan lugnade ner sig en del under dagen, men Viktor var ganska spak och har bara druckit vatten och några klunkar Pro Viva under hela dagen.
Nu får vi hålla tummarna för att vi andra klarar oss, speciellt den yngsta familjemedlemmen!
Den första veckan fick vi knappt se Sixtens ögon. Den andra veckan anade vi dem genom smala springor. Nu när han är inne på sin tredje vecka i livet så tittar han på oss med kloka små ögon korta stunder innan han återgår till sin skönhetssömn.
Vi var på en liten familjeutflykt till Öjebyn på eftermiddagen och fikade på Café Humlan, i det gamla fina huset där "Antik-Jonsson" förr huserade med sin överfyllda antikaffär. Sixten sov sig igenom hela besöket och har nog inte en aning om att han varit på café. Men väl hemma fick han istället en välsmakande "mamma latte", inte så dumt det heller om man heter Sixten och är två veckor gammal.
Jag, Ivar och Sixten gick på ICA Lundmans i dag och handlade. Sixten fick premiäråka i kundvagnen som har en babystol monterad högst upp. Då inträffade byafenomenet.
Vi blev gratulerade av sju personer, (vilket var i stort sett alla som var inne i affären) de flesta känner jag inte alls. Två expediter gratulerade, (en känner min pappa), en av mina kollegor från skolan, en man jag vagt känner igen, kanske någon som Mats känner? En främmande tant kom fram och sa: "jaha, så det här är Sixten!" Ett annat gammalt par som vi mötte på vägen ut, gratulerade och sa att: "ja, nu är ni ganska många!"
Alla verkade alltså känna till oss, hur många barn vi har och vad de heter! Alla känner apan, men apan känner ingen...Rätt charmigt ändå.
Vilken kyla, 32 grader i morse! Som tur var blev det lite mildare på förmiddagen, jag och Ivar var med Sixten på hörselkontroll inne i stan. Ganska otroligt att det går att testa hörseln på så små. Han fick ett litet mätinstrument ytterst i örat och sedan skickas ett klickljud in i örat. Om signalen sedan kommer tillbaka så vet man att hörseln fungerar som den ska. Fantastiskt! Sixten hörde alldeles utmärkt, det var ju skönt.
Nu är det dags att gå och lägga oss med en liten myskorv mellan oss. En som har pyjamas på sig och som gäspar stort.
Katti och Linda var här i går, vi surrade och skrattade gott, så trevligt med besök!
Ut i kylan för första BVC-besöket för Sixten i dag. Vi tog bilen. Det kändes hemtamt med BVC, när man har varit med de andra två på samma vårdcentral och träffat samma distriktsköterska.
Nu är de tio härliga pappadagarna slut, det gick snabbt! I morgon börjar Mats att jobba, men han startade med en jour redan i kväll. Sedan jobbar han halv dag både torsdag och fredag, så det blir en bra mjukstart på mammaledigheten ändå. På ett sätt ska det bli lite skönt att komma in i rutinerna och lite spännande att se hur allt kommer att fungera med tre gossar.
Sixten har haft en riktig sovdag i dag. Mats och Viktor for och åkte lite slalom på förmiddagen så jag och de små pojkarna var en sväng till Åsen för att Sixten skulle få bekanta sig lite mer med sin morfar och Kerstin. Men Sixten sov och sov, så till slut fick jag väcka honom för att hinna ge honom mat innan vi skulle fara. Nåja, en liten gosstund var fick de med honom i alla fall. Och det kommer ju fler dagar!
När vi kom hem hade Sixten somnat i bilstolen, så jag lade över honom i vagnen och så sov han vidare en bra stund ute. Sedan hälsade Mari, Marcus och Siri på och då tittade Sixten upp med halva ögon några minuter i alla fall.
Sedan sov han gott medan vi åt middag och efter att jag hade ammat honom så tog han sig en ordentlig tupplur hos pappa i bärsjalen. Nu får vi bara hoppas att sovandet fortsätter även nattetid...
I morgon kommer Katti och Linda hit, det ser jag fram emot!
Här har det hänt en del sedan i går.
När jag ammade Sixten på förmiddan så kändes det som att jag fick lite eftervärkar (som jag inte haft sedan jag kom hem från BB). Eller var det bara magknip? Redan på väg till toaletten började jag kallsvettas och kände mig konstig och sedan fick jag bara mer och mer ont i magen och trodde att jag skulle svimma. Mats höll på att hjälpa Ivar på med kläderna för att gå ut, vilket var tur, för sedan fick han hjälpa mig från toaletten till soffan.
Av smärtan och kanske rädslan andades jag lite väl mycket (det kändes inte som att jag hade panik och hyperventilerade, men det var nog vad jag gjorde ändå) vilket ledde till att jag började skaka och det började sticka i händerna. Tur att Ivar var ute, Viktor på skolan och Mats hemma! Och att Sixten var nyammad.
Det ville sig inte bättre än att Mats fick ringa efter en ambulans. När de kom gav de mig morfin - vilken lättnad när det onda försvann! Sedan bar det av till Sunderbyn, färden var helt lugn, jag hade inte så ont och narkossköterskan som satt med mig där bak småpratade hela tiden. Väl på plats kollade de med ultraljud om någon del av moderkakan var kvar men de såg inget sådant, så jag fick antibiotika med dropp eftersom de misstänkte en infektion i livmodern, det som förr kallades barnsängsfeber.
Mats kom med Sixten och vi två fick stanna en natt. Det gick bra att amma Sixten trots medicineringen, men nu har han fått i sig både lite morfin (förhoppningsvis inte så mycket, det var drygt tre timmar efter dosen och det skulle vara ok) och sin första antibiotikakur. Skönt ändå att vi slapp ge ersättning och pumpa ur och störa amningen som ju kommit igång så bra. Sixten passade också på att charma alla sköterskorna på avdelningen.
I dag hade jag inte ont alls och fick åka hem med fortsatt antibiotikakur i tablettform. Pojkarna som varit på var sitt håll, Ivar hos mormor & Kjell och Viktor hos farmor & farfar, fick sova över en natt till och kommer hem i morgon. Så vi har myst och tagit det lugnt i dag. Och ätit årets första semla.
