Sportlovsbilder

Sportlovet var fint, solen lyste och vi införde lite nya rutiner hemma - hädanefter lever vi livet efter schema. Det verkar fungera riktigt bra för Viktor och även för oss, även om det tar sin tid att organisera. Trevligt att kunna fara på utflykt och hela familjen följer med!

Berg- och dalbana. Ner...och upp!

Livet kan verkligen vara en berg- och dalbana. För en vecka sedan var vi på botten, med dystra framtidsutsikter/farhågor - och de senaste dagarna har Viktor mått bättre och klarat mer än han gjort på riktigt riktigt länge, jag kan knappt tro det är sant. Mina tankar då och mina tankar nu känns inte som att de handlar om samma person. Vad vi åstadkommit tillsammans bara idag känns fantastiskt. Lättnaden är obeskrivlig.

Men nu gäller det att stålsätta sig för bakslag och inte bli för besviken när det kommer en dipp. För det lär det göra. Vi har också hårt arbete framför oss, både vi och Viktor. Men vi är i alla fall på väg framåt. Och vi har fått en liten paus där vi kunnat andas lite och fått nya krafter.

Just nu

Det blev en lång bloggpaus, energin och motivationen har inte funnits där. Att skriva om det fina och lättsamma har känts meningslöst och tomt. Att skriva om det svåra har varit för svårt. För utlämnande.

Det har varit kämpigt för äldste sonen en tid nu, vi tar en dag i taget. Livet med Asperger är inte det lättaste livet, inte just nu i alla fall. Vår största uppgift just nu är att ge honom hopp känns det som. Trygghet och hopp. Att det kommer att bli bättre, kännas bättre.