En bloggpaus råkade det bli. Det beror nog mest på att jag inte har velat skriva om det som mest har varit i mina tankar eftersom allt var ovisst, och allt annat har känts för banalt och innehållslöst att pladdra om.
I torsdagskväll var jag och spelade innebandy som vanligt, när en av spelkompisarna fick hjärtstillestånd. En kille (sjuksköterska som tur var!) gav honom hjärt-och lungräddning tills ambulansen kom. Ambulanspersonalen arbetade sen i vad som kändes som en evighet för att få igång honom. (Jag trodde det var 20 minuter, men det visade sig i efterhand att det bara var åtta minuter...) Till slut fick de puls på honom och kunde ta med honom till akuten. Han har varit nedkyld och nedsövd sedan dess och vi har tänkt alla möjliga tankar. Men ikväll har han vaknat upp och efter vad vi fått höra verkar han vara okej. Vilken obeskrivlig lättnad!
Vi brukar spela på söndagarna, men ikväll träffades vi bara och fikade och pratade, det kändes skönt att få ventilera tankar och höra allas bild av det som hände.
Usch, vad obehaglig. Sådana händelser gör verkligen att livet stannar upp och allt annat verkar bagatellartat. Tur att det verkar gå bra i alla fall. Kram.
SvaraRaderaSkönt att träffas igårkväll! Hade behövt ventilera lite mera, men Us tennistid stoppade det. Men så visade det sig att det hade blivit nåt fel med tennisbokningen som dom spelade aldrig. Hmm, hade kunnat stanna längre och fikat och pratat.
SvaraRaderaKram kram
Kram Mari!
SvaraRaderaJo, visst var det skönt och välbehövligt med ett snack! Synd att du behövde gå och så typiskt att det var i onödan...Kram!
Nu har du blivit utmanad av mig, även fast jag vet att du har tre livliga killar... Men det kanske går fort för dig att få ihop till utmaningen?
SvaraRaderakram kram.
Hur blev det med innebandyn på torsdag? Kände nån för att spela? Jag vill spela.