Vi har firat Ivar, som fyller sex år idag! Som han har längtat och räknat dagarna... Igår kom hans älskade farmor med buss över helgen som en extra överraskning. Barnkalas idag och släkten imorgon. Jag och Ivar hjälptes åt på förmiddan med chokladbollsrullning och tårtfix. Klockan tre knackade kompisarna på, de flesta med skjortor, någon med vattenkammat hår. Allt avlöpte bra, tjo och tjim den första halvtimmen, sedan lite lugnare lek. Sixten ville förstås få tag i alla presenter och vara med uppe i Ivars rum, och ryckte förtvivlat i grinden nedanför trappan, men blev nöjd när han fick följa med farmor ut på en promenad istället. Tårta och fika och efter mera lek skattjakt med ledtrådar som leder till nästa ledtråd runt tomten. Godispåsarna hade vi gömt i en skattkista under lövkojan som pilbuskarna bildar. Sixten fick också en godispåse med några godisar i - hans förnöjsamma min var obetalbar när han satt och mumsade och stack ner sin knubbiga lilla hand i påsen efter mer godis!
Och på tal om obetalbart. Ivar satt och surrade häromdagen och kom in på Gud. Helt plötsligt hittade han på en egen bön:
"Gud vår Herre, rädda oss. För du är boss. Lennart."
Han såg pappas förvånade min och förklarade:
"Man brukar ju säga Lennart när man är klar."
" Du menar kanske "Amen"?
" Ja, just ja, ha ha!"
Hm, vi har nog inte varit så flitiga kyrkobesökare inser jag. När pojkarna var mindre bad jag "Gud som haver" med dem efter godnattsagan. Jag ska nog börja om med det. Undrar var han fick Lennart ifrån?
Hi hi! Ivar bjuder på mycket kul! Jag har så svårt att rätta A när hon säger saker som blir lite tok-skoj. Tänker att det kommer nog att bli "rätt" senare.
SvaraRaderaTänk vad skoj det skulle vara om det var Lennart vi sa efter en bön!?
/K