Ett sorgebesked kom igår.
Mitt lilla brorsbarn fick inte komma till världen utan dog i mammas mage, fem veckor innan beräknad förlossning. En liten pojke. Livet är oberäkneligt och grymt ibland, och jag önskar verkligen att det inte hade drabbat just dem, som redan gått igenom detta en gång. För två år sedan dog deras Oskar på samma plötsliga sätt i magen, två veckor före beräknat datum. Det finns inte ord.
Tankarna går hela tiden till dem. Min tröst är att jag vet att de är starka och att de klarar det. Att de har varann. Och att de har världens finaste femåring i lilla Hanna.
Tårarna rinner hos mig, en anonym läsare, som inte känner dem eller dig (mer än geonom bloggen).
SvaraRaderaNär samma olycka drabbar dessa personer en gång till känns det ännu värre.
Önskar dem, och er, all styrka att orka genom detta. Igen.
Men livet är orättvist!!!
Å nej, vad förfärligt tråkigt att läsa, Sara.
SvaraRaderaJag som alltid brukar ha en massa ord att säga och skriva blir alldeles tom, kan knappt få ihop till detta torftiga inlägg.
Känns fint att de i alla fall har fina människor, som ni, runt omkring sig.
Varma kramar.
Så himla orättvist! Jag ryser när jag läser detta. Livet kan verkligen vara grymt, och så oerhört hemskt när det har drabbat dem två gånger. Hur klarar man det?
SvaraRaderaÅåh nej, livet är verkligen grymt orättvist emellanåt. Det borde inte få hända samma familj fler gånger, en gång är redan en gång för mycket! Har vänner som råkat ut för samma sak, men pga olika orsaker.
SvaraRaderaSkönt att de i alla fall har varandra och lilla Hanna. Men ändå. Det är säkert en klen tröst då de tänker på de kunde ha inom en snar framtid. Mina varmaste kramar till dem och er, för ni gick ju också miste om en ny liten släkting.
Kram!
Tack för era ord!
SvaraRaderaOj, jag saknar ord. Ta hand om varandra.
SvaraRadera/Karin
Kikade in här för att jag tycker så mycket om att läsa din blogg... Blir alldeles kall när jag läser vad som hänt... Måste vara oerhört tufft att förlora ett barn för att inte tala om två... Jag önskar er styrka som bär er genom de tunga dagarna... Kram!
SvaraRadera