En mysig dag. Viktor var hos farmor och farfar och bakade pepparkakor, handlade egna julklappar och spelade spel. Vi travade upp ved som vi hämtat hos pappa medan Ivar skottade och plogade. Vi såg att "den andra Ivar", grannens pojke som också heter Ivar och är lika gammal som våran gosse också var ute och skottade med sin pappa. Vi har pratat om att vi borde gå över och bekanta oss så att de kan lära känna varandra, men det har aldrig blivit av.
Det roliga var att vi hörde hur den andra Ivar sa till sin pappa: "Den andra Ivar har en spark med plog!" Och det är klart att de också säger den andra Ivar. Rätt läckert att ibland byta perspektiv (man glömmer ju lätt att finnarna naturligtvis inte säger Finlandsbåtarna, utan Sverigebåtarna eller något liknande)! Hur som helst så gick Mats över med Ivar och pratade en stund medan pojkarna lekte och sedan stannade Ivar kvar där en bra stund. Så där blir det nog fler lekstunder i framtiden! Under tiden sov Sixten snällt medan vi satte upp sista hyllan i garaget.
På eftermiddagen for vi ut i skogen och letade en julgran. Sixten fick stanna inne med Kerstin. Ivar var så söt. Det började skymma, så han fick ha en ficklampa att lysa med. Plötsligt hörde vi en liten späd, darrande stämma bryta skogens tystnad: "Var iinte rädd för möörkret, tänd ett litet ljus...". Det var Ivar som sjöng en sång han lärt sig på dagis. Jag frågade om han var lite mörkrädd och det var han, lillvännen.
Vilken fin historia! Och förresten vilken fin bild av frostblommorna på växthuset - tänk att det rymmer utslagna blommor även på vintern.
SvaraRaderaJo, jag hoppas att jag kommer att minnas den för alltid. Hans lilla röst i skogen...
SvaraRadera