När-jag-blir-stor-tankar

Ivar var söt igår kväll vid läggdags när han deklarerade sin mammakärlek:

"Mamma, jag är ju kär i dig. När jag blir stor kan vi ju gifta oss!"
"Nej, det går ju inte, jag är ju gift med pappa. Du kommer nog att hitta någon flicka som du gifter dig med. Men jag kommer ju alltid att vara din mamma och du min pojke. Och om ni får barn så blir jag ju farmor."
"Eller mormor".

Efter en omständig förklaring när man blir mormor respektive farmor så fortsatte funderingarna:

"Kommer ni att bo kvar här då?"
"Ja, det tror jag väl. Det vet vi ju inte nu."
"För det blir ju två rum över då."
"Ja, men då kan vi ju ha dem till något annat. Pappa kanske vill ha ett musikrum för alla instrument. Och så kan vi ju ha ett gästrum med en säng så att ni kan sova över när ni kommer och hälsar på."
"Ja, en sån där som ni har!" (dubbelsäng alltså) "Det kan vi ha i mitt rum, för det är ju större än Viktors!" (i själva verket är det mindre, men väldigt långsmalt)

Sedan var han nöjd och efter godnattkramen och en puss på min kind så släckte han lampan.