Njutbart och sorgligt

Jag har varit på föräldramöte på Linneahuset ikväll, Ivars dagis. Njutbart att ta del av vad de gör, hur de jobbar för det är så bra så bra! Jag hoppas bara att Sixten får plats där också sedan, allt annat vore att byta ner sig! Trevligt att surra lite också, äta paj och kaffe och kaka - barnen hade förstås varit med på ett hörn med bakning och dekorering tidigare idag. Bland annat pratade jag med en förälder som jobbat ihop med min pappa när jag var liten (han är rätt mycket äldre än jag) och de umgicks även en del privat. Vi kom fram till att jag var fem-sex år då, jag minns honom lite grann. Han berättade att på jobbet var det dom två och att han lärt sig allt av pappa. Jag kände mig stolt. Ett minne att gömma i hjärtat. Suck. Varför skulle just min pappa gå bort så tidigt, jag vill ha honom kvar. Känslan av overklighet finns fortfarande där.

Sixten hängde med, skötte sig bra som vanligt och var helt slut när jag kom hem, så han åt välling och somnade i famnen. Mats är i Visby onsdag till fredag, så de stora pojkarna sover borta ikväll. Nu väntar jag bara på att tvätten ska bli klar i maskinen så att jag kan hänga den innan jag går och lägger mig.