Dubbla känslor

Simskoleavslutning för Ivar igår. De fick simma en längd var på slutet efter bästa förmåga för att visa vad de lärt sig och fick sen ett diplom och en påse med lite godis + en fri badbiljett för hela familjen. Ivar kan inte helt än, men inte så långt kvar!

Annars i helgen: 40-årsfest på lördag och middag hos Kerstin på söndag. Trevligt!

Och så den största skrällen: jag har sålt min gamla mörkrumsutrustning! Den har stått i förrådet i många år nu och jag känner att jag aldrig kommer att sätta upp mitt eget mörkrum mer. Sorgligt men sant. Det jag sörjer är nog inte att sätta upp just ett eget, för det är ju en ganska bökig procedur, men att inte kunna vara i något mörkum alls någonsin. Att aldrig mer stå i det röda ljuset och agitera framkallaren och se bilden sakta komma fram och ana att det blir en kanonbild! Blir inte samma lyckokänsla att se den på skärmen, även om Photoshop har sina fördelar förstås...jag vill samtidigt inte tillbaka till mörkummet, med alla ångor och cancerframkallande vätskor på huden. Hälla tillbaka, spilla, blanda nya vätskor, och känna att tiden inte räcker till för alla bilder man vill ta fram. Dubbla känslor alltså.

Jag hade inte kommit så långt i min tanke om att göra mig av med grejorna som att sätta ut den på Blocket, men när jag såg en annons om "mörkrumsutrustning köpes" i PT så ringde jag. På Lulemål svarade han att bara skulle äta sin "smolanedi" (här äter vi ju "bruta") och komma. Han kikade och jag förklarade. Han verkade inte kunna speciellt mycket, men var intresserad; "jaha, på det viset, jaha, säg du hä!" när jag försökte förklara vad alla pinaler var till för. Jag lovade skicka lite instruktionspapper jag brukade ge eleverna, jag hoppas han lyckas! Fyra kartonger + apparaten gav förrådet lite mer luft. Skönt!