För ett år sedan idag ringde min bror och meddelade att pappa var död. Det är helt obegripligt att ett år har gått, det känns som nyss och ändå så länge sedan. Fina pappa...Men dagen har ändå känts ganska bra, inte så tung som jag trodde. Jag tror att jag laddade ur mig förra helgen, då allt var sorgligt. Jag och pojkarna tog bussen in till stan på eftermiddagen och hälsade på pappas fru i sin nya lägenhet. Hennes dag hade också varit bättre än väntat, så det var skönt att höra. Mats kom också när han slutat för dagen och vi åkte förbi kyrkogården och tände ett ljus på vägen hem.
På kvällen körde Urban och Mats hem några möbler från pappa som blir våra. Ett skrivbord och en säng till Ivar (rejält bred, perfekt att läsa godnattsaga i!). Och så en buffé som vi har ställt i vardagsrummet, blev riktigt bra på plats och känns som ett fint minne från pappa och farmor & farfar.
2 kommentarer:
Idag är det precis ett halvår sen min pappa dog. Han dog också väldigt plötsligt av en sjukdomsattack, blev bara 53 år. Minns när jag läste om din pappa i höstas här på bloggen, minns inte om jag kommenterade?! Det fanns så mycket jag ville säga men vet inte om jag kläde tankarna i ord.
Det ÄR tungt att ha mist sin pappa alltför tidigt. Har samma känsla som du ibland att det känns om en evighet sen samtidigt som det hände "igår". Livet blir aldrig detsamma, men ofta är det förvånansvärt bra ändå! Men saknaden blir man nog aldrig av med.
Sköt om er!
Kram.
Å vad tråkigt att höra, 53 år är ju alldeles för tidigt! Det är svårt också när det kommer så plötsligt, man har ju ingen chans att förbereda sig. Tack för dina ord! Kram
Skicka en kommentar