Växthuset på vintern

Vem har tjuvskottat?

Min mamma passar Sixten på måndagar eftersom både jag och Mats jobbar. I går när jag vi kom hem från dagis och skola så blev Ivar lite upprörd när han såg den uppskottade gången fram till dörren.

"Vem har tjuvskottat? Jag sa ju till mormor att hon inte fick skotta, jag skulle ju skotta när jag kom hem!"

Men det visade sig att mormor var oskyldig, det var den ovetande pappan som varit hemma på lunchen och skottat lite innan han gick tillbaka. Uppfarten framför garaget var dock oskottad, så det fanns snö kvar till Ivar också. På med reflexvästen och så hugga i!

Piggelin

Tips på takfläkt?

Pratade just med Mats, som är i Stockholm i helgen med jobbet, den lyckosten. De har varit på studiebesök idag, men resten av helgen är bara rent nöje. Jag har gett honom ett uppdrag. Att försöka hitta en cool eller åtminstone någorlunda snygg takfläkt till vardagsrummet. Tänkte att de kanske kan ha någon på Gamla Lampor, som säljer Myranstolar, klotlampor, saturnuslampor, skolklockor och annat smått och gott. Det skulle göra susen för att trycka ner värmen när vi eldar i spisen, från vårt höga tak ner till det kalla golvet, men jag kan bara inte med att sätta in en ful en. Tips någon?

Jag, Urban och Kerstin har sorterat lite av pappas grejor ute i bodan i eftermiddags, medan Sixten sov och barnen lekte. Sedan blev jag och barnen bjudna på tacos hos Urban & Josephine. Gott och trevligt! Ivar skulle stanna och sova över hos Hanna, men som förra gången så ville han hem när det blev sängdags, så Josephine skjutsade hem honom. "Jag längtar efter mamma! Jag är ju kär i hon..."
Gopojke.

Sotardags

Idag har sotaren varit här. Han såg verkligen ut som en sotare, svart om hela händerna och även en del i ansiktet. Snacka om skitigt jobb! Han var noggrann och täckte för ordentligt framför spisen, så det blev ingen extra städning i år som det blev ifjol. Då täcktes det inte alls med motiveringen att insatser alltid är helt täta. Men eftersom den är insatt i en öppen spis, så var det inte helt tätt utanför (vilket årets sotare också intygade att det inte alltid är, så de ska alltid täcka för). Sot och åter sot, i ett fint lager över hela köket och vardagsrummet...Vi slapp betala för sotningen i alla fall, men det var inte så kul att städa.

Ikväll var vi till pappas stuga med markägaren för att märka ut hur nära skogsmaskinerna skulle gå, det vill säga vilka träd som skulle lämnas. Skördarna var där och körde för fullt i skogen, vilka krafter! Träden skalades i ett nafs och kapades av i lagom långa stockar som om de vore tändstickor. Man kände knappt igen sig när det helt plötsligt var så öppet. Men jag tror att det kan bli bra, solen kommer att lysa mer på stugan och tomten kännas ljusare.

Vilket före!

Jag tog en sparktur ikväll, ett par minusgrader och världens bästa sparkföre! Knappt en själ ute, alldeles tyst förutom det rytmiska ljudet av medarna mot isen och snön. Nu måste sparklådan fram, så vi kan ge oss ut på sparkutflykt någon dag allihop.

Tisdag

Sitter med en vakenkille i knät, som försöker nå tangentbordet med händerna eller fötterna.

Pust, vakenkillen är nu en sovande kille. Han sov en alltför sen eftermiddagslur, så han hade inte alls någon lust att sova. Annars en alldeles vanlig tisdag. Jobba på förmiddagen, hem till Sixten, hämta Viktor på skolan och Ivar på dagis. Hem och äta mellis och så på simträning med Viktor. (Fantastiskt vad duktiga de har blivit, roligt att se!) Jag, Ivar och Sixten brukar stanna medan Viktor simmar, det är knappt lönt att åka hem, av med alla ytterkläder för att sedan packa på allt igen. Ivar brukar leka med några andra småsyskon som också är där, så han är helnöjd. Sixten också, kryper omkring och tror att han är med och leker. (Därav den sena sovningen, han somnar inte förrän vi är hemma igen)

Hem för att äta middag och så scouterna för Viktor. Låter hektiskt va? Men det är dock enda dagen det är så, annars är det lugnt på aktivitetsfronten. Bara Ivar och jag som simmar med Doppingen på torsdagar.

Vi hade också besök av ägaren till marken där vi har stugan som jag och min bror tar över efter pappa. Han ska avverka skogen runtom stugan (inte på själva tomten förstås), så vi ska dit imorgon och titta hur det ser ut och markera om det är något träd vi absolut vill ha kvar. Blir konstigt utan skog runtom, men det växer ju upp nytt och som det är nu är det väldigt tätt och mörkt.

Rånkillen

Sixten han kan...

...vinka, klappa händerna, tugga rån så det knastrar, digga musik med hela kroppen, gnissla med tänderna, krypa fort fort, ställa sig upp mot lagom höga soffor och KLÄTTRA UPPFÖR HELA TRAPPAN ALLDELES SJÄLV!

Tur att jag var med första gången han upptäckte det... Nu gäller att komma ihåg att stänga grinden!

Sällskap i mörkret

Ivar skulle gå ut för att skotta för någon dag sedan, men knotade lite över att behöva vara ute själv när det började bli mörkt. Han är nämligen lite mörkrädd. Jag skulle laga middag, så jag försökte istället med glada tillrop och sa att han ju hade sällskap av Sixten som låg ute och sov eftermiddagsluren i vagnen. Då sken han upp:
"Ja, och av morfar! För han kan ju titta, han är ju osynlig!"
Nöjd med detta gick han ut, men kom in igen efter en stund och muttrade:
"Jag vill inte bara vara ute med dem som sover och är osynliga!"

Mina skor har hittat hem

Mina skor är återfunna! De som jag tappade på sporthallen när Luftlandet var där. En mamma hade upptäckt att hennes sons gympaskor fanns kvar på sporthallen och ett par okända hemma i garderoben och bytt tillbaka.

Äntligen!

Aerobic intervall i lördags, innebandy igår och pilatespass idag, jag tror jag svimmar! Det känns i kroppen, varenda muskel vet om att den finns. Skönt att ha kommit igång!

Nybadad Sixten

Fars dag

Jag har spelat innebandy ikväll, jobbigt till tusen men kul! Det gick hyfsat bra med ryggen, kände lite på slutet, och nu är jag lite stel.

Annars en lite halvjobbig helg med Fars dag när det inte finns någon far längre. Gravstenen har också bytts ut, efter många om och men, den nya stenen kom på plats i fredags. Typgrafin på den första stenen var inte alls gjord som vi kommit överens om, varken i storlek eller tjocklek och undervisar man i grafisk form är det svårt att blunda för en antikva som är dubbelt så fet som den ska vara...Så det har tagit en del energi, luften gick ur mig när den nya stenen kom och jag visste först inte ens om jag tyckte att den blev fin. Men nu är jag nöjd.

Idag kändes det ändå rätt okej, vi gick till kyrkogården och tände ett ljus och la dit en krans jag gjort av enbärsris och ljung. Vi bjöd hit Kerrstin på lite fika och tittade på lite videosnuttar där pappa är med, bland annat från vedkapningen. Det känns lite som att man får träffa honom. Höra hans röst, se minspel och kroppsspråk som man inte kan med fotografier. Jag skulle vilja lägga ut en snutt på bloggen, men jag vet inte riktigt hur och ids inte nu i alla fall. Här en bild av pappa som liten istället, tillsammans med sin storasyster.

Jag är i alla fall glad att jag har filmat lite, det kommer att bli lättare för pojkarna att minnas morfar och Sixten får veta lite hur han var. Det var roligt att se pojkarna när de var mindre också, Viktor 4-5 år och Ivar 2-3. Sötnosar. Och så små!

Och nog märktes det att de vuxit i morse, när Mats firades i sängen av pojkarna, det var långa ben och stora fötter överallt och mitt ibland dem ett litet huvud som var Sixtens. Avslutningsvis ett visdomsord från Ivar när vi var hos farmor och farfar på middag:

"Fars dag är ju bara för dom vuxna hannarna."

Stämmer väl rätt bra. I alla fall dom som har fått barn. Tur har jag haft, som har fått den bästa pappan till mina barn!

Tid mätt i ToyStory

Ivar skompis var här och lekte idag efter kalaset de båda var på. Hans föräldrar skulle bort, så han skulle få vara här lite längre än vanligt. När vi hade ätit lunch och de hade lekt en stund uppe i Ivars rum, började de fundera över om kompisen skulle hem snart eller hur länge de skulle hinna leka?
Jag svarade att det var två timmar kvar, så de kunde fortsätta leka.
- Va?! Det är ju mer än en ToyStory! Yippiie!

Marodören

Sixten kan ställa sig upp själv nu, bara han har stöd mot något och det utnyttjar han flitigt till att undersöka saker. Öppna och stänga dörrar på glänt går också finfint, skafferiet är en favorit. Ett av helgens projekt blir därför att sätta spärrar på skåparna i köket och fixa grinden till trappen nere.

Det nya livet...

...har börjat. Nu ska jag försöka komma lite i form. Halvårskort på Korpen har inhandlats och jag har gått på ett par Pilatespass. Pilates känns helt rätt för mig med min rygg som inte varit så bra senaste året. Man bygger upp de inre musklerna som håller upp kroppen, mest mage och rygg. Sakta, medvetna rörelser med noggranna instruktioner så man gör rätt. Bra komplement till aerobics, som jag hoppas kunna gå på också. Och så kanske innebandy med skolfolket på söndagar.

Men jag måste köpa skor först. Mina gympaskor försvann spårlöst under lovveckan när jag var med pojkarna på Luftlandet på sporthallen. Jag och Ivar stannade på simskola och när vi sedan skulle hem så fanns mina skor inte där. Ett par andra svarta gympaskor fanns kvar, men av en helt annan sort. Hur kan man ta fel skor? Eller sno? Tur att min svägerska var med i alla fall, jag fick låna brorsans foppatofflor i storlek 45 och åka bil hem. Bra att man inte behöver några skor på Pilates.

Allhelgonahelgen

Minnesgudstjänst ikväll i kyrkan, med ett ljus tänt för varje person i byn som dött under året. De läste upp namnen, pappas också förstås. Oskar Gösta Johansson, 65 år. Fin musik och stämningsfullt om än lite kämpigt för barnen att sitta stilla så länge.

Vi gick till kyrkogården innan kyrkan och tände ljus på graven. Vid varje grav lyste ett eller flera ljus. Så vackert! Mäktigt och starkt på ett ödmjukt och milt sätt.