onsdag, februari 28, 2007

Sjukstuga

I dag är det pappas födelsedag. Han skulle ha fyllt 66 år. Å, vad jag önskar att allt var som vanligt och vi skulle ha varit där och ätit tårta i dag.

Jag och Ivar har haft feber i dag, förkylda och fick stanna hemma från att se Viktor åka Lilla Vasaloppet på skolan. Pojkarnas farmor och farfar var där och hejade i alla fall, och Mats gick ifrån jobbet en stund. Sixten är också snuvig, men ingen feber i alla fall. Mats har jour i kväll, så mamma har varit här och hjälpt till med kvällsbestyren. Skönt, när man inte är pigg själv.

söndag, februari 25, 2007

En djup suck

I en sekund varje morgon när jag vaknar är allt som vanligt, sedan kommer jag på att pappa är död. Då är det skönt att sucka. En djup suck.

I dag har vi träffat prästen (som är min vän Anna) inför pappas begravning. (Det känns fortfarande overkligt när man skriver det. Pappas begravning. Vadå, han ska väl inte vara död?) Det känns skönt att det är Anna som kommer att ha begravningen, hon är så klok och bra och enkel. Och så kände hon ju pappa.

I morgon ska jag till Bryggmans och beställa kistdekoration. Något fint med känsla av skogen. Och så ska jag till BVC med Sixten, som ju redan har blivit en månad gammal! Han har gett oss små leenden i helgen. Jag ska återkomma med lite Sixtenbilder snarast. Och så måste vi ju ta någon bra bild att skicka in till tidningen, det glömmer vi hela tiden.

torsdag, februari 22, 2007

En vecka har gått


Jag lovade Kerstin att leta rätt på en fin bild på pappa som vi kan ställa fram vid minnesstunden. Jag letade i alla mappar på datorn, men hittade ingen bild alls. Jag blev förtvivlad, jag som har fotat så mycket, och ingen bild hade jag på pappa som var fin! Antingen hade han hörselkåpor på sig, eller jobbade med något. Inget porträtt fanns. Men till slut så tog vi in kartongen med de svartvita bilderna som jag fotat för kanske tio år sedan. Och där fanns den här bilden. Jag blev lättad och glad för den känns verkligen som pappa. Ute, med pälsmössan på och den där blicken. En bild som hjälper till att minnas.

En vecka har gått nu. De två-tre första dagarna var nog värst, sedan blev det lite mer uthärdligt. Skönt att kunna skratta och vara som vanligt en stund. Mari och Siri var här och hälsade på i går, och jag var in till skolan på lönesamtal och visade upp Sixten för kollegorna och en del av eleverna. Det har också varit mycket praktiska saker att fixa. Vi har varit på begravningsbyrån och dödsannonsen var i gårdagens tidning.

I dag kändes det jobbigt, redan från morgonen. Vi var på kapellet här i Hortlax och tog avsked av pappa, så att även barnen skulle få se honom i kistan. Han var fin, låg i sin kostym, men lite mindre verklig än på sjukhuset. Det kändes i alla fall skönt att se honom en sista gång och bra för barnen också. De hade gjort var sin teckning som de fick lägga i kistan och de strök honom lite över skägget.

lördag, februari 17, 2007

Pappa är död

Det har gått två dagar nu, men jag kan fortfarande inte fatta det.

Pappa är död. Pojkarnas morfar. Helt plötsligt finns han inte mer och jag kommer aldrig mer att få träffa honom och inte pojkarna heller. Sixten kommer aldrig att få lära känna sin morfar. Det var min bror som ringde. Vilka hemska ord att höra. Pappa är död! Han var ju bara 65 år, då ska man inte dö.

Han var ute i skogen med skidorna på morgonen och skulle kolla rävfällan men kom aldrig tillbaka. Hans fru Kerstin hittade honom. Troligtvis var det hjärtat eftersom det gick så snabbt, han hann ju inte ens ringa efter hjälp. Vi var in till sjukhuset och fick se honom och ta farväl. Det kändes bra att få göra det, det overkliga blev lite mer verkligt.

Han var så fin, han såg ut som att han låg och sov. Fridfull. Men blek. Jag strök honom över hans lurviga skägg, då kändes det inte lika mycket att han var kall.

Senare samma dag fick både jag, Mats och Ivar magsjuka. Viktor var ju redan sjuk. Så jag har gråtit och kräkts om vartannat. Och druckit vatten i små små klunkar, för munnen har varit som ett sandpapper. Sixten var onöjd hela kvällen och natten, som han inte brukar vara och till slut så provade vi att ge honom ersättning i flaska och det tog han. Sedan låg han på kudden helt stilla och bara njöt. Så han var nog hungrig. Jag vet inte om det var chocken eller magsjukan som gjorde att mjölken sinade. Kanske båda. Det behövdes bara ersättning den natten i alla fall, sedan har det gått bra. Mamma var här och hjälpte oss båda dagarna, det var skönt. Redan i går så släppte magsjukan för både mig och Mats, så nu gäller det bara att bli fri från smittan.

I dag på eftermiddagen har det känts lite lättare att finnas till. Skönt att inte gråta hela tiden, mina ögon svider och behövde en paus. Jag gick en kort promenad med Sixten för att få lite luft. Också skönt att se att världen utanför fortfarande fanns kvar trots allt.

onsdag, februari 14, 2007

Magsjuka

Jag trodde vi skulle klara oss, men i natt fick Viktor magsjuka. Jag ammade Sixten och Mats tog hand om Viktor. Mats drog nitlotten där, jag vet inte hur många gånger han var upp med honom på toaletten. Till slut tog han fram en madrass och lade sig i hans rum för att vara snabbare på plats och slippa springa fram och tillbaka.

I dag kom pojkarnas mormor (som till vår stora lycka aldrig får magsjuka) och hjälpte till. Jag ville inte ta risken att sitta och amma eller byta blöja medan Viktor kräks och Ivar vill ha hjälp med något. Så det var bra med lite hjälp. Magsjukan lugnade ner sig en del under dagen, men Viktor var ganska spak och har bara druckit vatten och några klunkar Pro Viva under hela dagen.

Nu får vi hålla tummarna för att vi andra klarar oss, speciellt den yngsta familjemedlemmen!

lördag, februari 10, 2007

Kloka små ögon



Den första veckan fick vi knappt se Sixtens ögon. Den andra veckan anade vi dem genom smala springor. Nu när han är inne på sin tredje vecka i livet så tittar han på oss med kloka små ögon korta stunder innan han återgår till sin skönhetssömn.

fredag, februari 09, 2007

Mamma latte


Vi var på en liten familjeutflykt till Öjebyn på eftermiddagen och fikade på Café Humlan, i det gamla fina huset där "Antik-Jonsson" förr huserade med sin överfyllda antikaffär. Sixten sov sig igenom hela besöket och har nog inte en aning om att han varit på café. Men väl hemma fick han istället en välsmakande "mamma latte", inte så dumt det heller om man heter Sixten och är två veckor gammal.

Byafenomenet

Jag, Ivar och Sixten gick på ICA Lundmans i dag och handlade. Sixten fick premiäråka i kundvagnen som har en babystol monterad högst upp. Då inträffade byafenomenet.

Vi blev gratulerade av sju personer, (vilket var i stort sett alla som var inne i affären) de flesta känner jag inte alls. Två expediter gratulerade, (en känner min pappa), en av mina kollegor från skolan, en man jag vagt känner igen, kanske någon som Mats känner? En främmande tant kom fram och sa: "jaha, så det här är Sixten!" Ett annat gammalt par som vi mötte på vägen ut, gratulerade och sa att: "ja, nu är ni ganska många!"

Alla verkade alltså känna till oss, hur många barn vi har och vad de heter! Alla känner apan, men apan känner ingen...Rätt charmigt ändå.

torsdag, februari 08, 2007

Hörseltest i kylan

Vilken kyla, 32 grader i morse! Som tur var blev det lite mildare på förmiddagen, jag och Ivar var med Sixten på hörselkontroll inne i stan. Ganska otroligt att det går att testa hörseln på så små. Han fick ett litet mätinstrument ytterst i örat och sedan skickas ett klickljud in i örat. Om signalen sedan kommer tillbaka så vet man att hörseln fungerar som den ska. Fantastiskt! Sixten hörde alldeles utmärkt, det var ju skönt.

Nu är det dags att gå och lägga oss med en liten myskorv mellan oss. En som har pyjamas på sig och som gäspar stort.

tisdag, februari 06, 2007

Härliga pappadagar

Katti och Linda var här i går, vi surrade och skrattade gott, så trevligt med besök!

Ut i kylan för första BVC-besöket för Sixten i dag. Vi tog bilen. Det kändes hemtamt med BVC, när man har varit med de andra två på samma vårdcentral och träffat samma distriktsköterska.

Nu är de tio härliga pappadagarna slut, det gick snabbt! I morgon börjar Mats att jobba, men han startade med en jour redan i kväll. Sedan jobbar han halv dag både torsdag och fredag, så det blir en bra mjukstart på mammaledigheten ändå. På ett sätt ska det bli lite skönt att komma in i rutinerna och lite spännande att se hur allt kommer att fungera med tre gossar.

söndag, februari 04, 2007

Sovdag i dag

Sixten har haft en riktig sovdag i dag. Mats och Viktor for och åkte lite slalom på förmiddagen så jag och de små pojkarna var en sväng till Åsen för att Sixten skulle få bekanta sig lite mer med sin morfar och Kerstin. Men Sixten sov och sov, så till slut fick jag väcka honom för att hinna ge honom mat innan vi skulle fara. Nåja, en liten gosstund var fick de med honom i alla fall. Och det kommer ju fler dagar!

När vi kom hem hade Sixten somnat i bilstolen, så jag lade över honom i vagnen och så sov han vidare en bra stund ute. Sedan hälsade Mari, Marcus och Siri på och då tittade Sixten upp med halva ögon några minuter i alla fall.

Sedan sov han gott medan vi åt middag och efter att jag hade ammat honom så tog han sig en ordentlig tupplur hos pappa i bärsjalen. Nu får vi bara hoppas att sovandet fortsätter även nattetid...

I morgon kommer Katti och Linda hit, det ser jag fram emot!

fredag, februari 02, 2007

Tillbaka till Sunderbyn

Här har det hänt en del sedan i går.

När jag ammade Sixten på förmiddan så kändes det som att jag fick lite eftervärkar (som jag inte haft sedan jag kom hem från BB). Eller var det bara magknip? Redan på väg till toaletten började jag kallsvettas och kände mig konstig och sedan fick jag bara mer och mer ont i magen och trodde att jag skulle svimma. Mats höll på att hjälpa Ivar på med kläderna för att gå ut, vilket var tur, för sedan fick han hjälpa mig från toaletten till soffan.

Av smärtan och kanske rädslan andades jag lite väl mycket (det kändes inte som att jag hade panik och hyperventilerade, men det var nog vad jag gjorde ändå) vilket ledde till att jag började skaka och det började sticka i händerna. Tur att Ivar var ute, Viktor på skolan och Mats hemma! Och att Sixten var nyammad.

Det ville sig inte bättre än att Mats fick ringa efter en ambulans. När de kom gav de mig morfin - vilken lättnad när det onda försvann! Sedan bar det av till Sunderbyn, färden var helt lugn, jag hade inte så ont och narkossköterskan som satt med mig där bak småpratade hela tiden. Väl på plats kollade de med ultraljud om någon del av moderkakan var kvar men de såg inget sådant, så jag fick antibiotika med dropp eftersom de misstänkte en infektion i livmodern, det som förr kallades barnsängsfeber.

Mats kom med Sixten och vi två fick stanna en natt. Det gick bra att amma Sixten trots medicineringen, men nu har han fått i sig både lite morfin (förhoppningsvis inte så mycket, det var drygt tre timmar efter dosen och det skulle vara ok) och sin första antibiotikakur. Skönt ändå att vi slapp ge ersättning och pumpa ur och störa amningen som ju kommit igång så bra. Sixten passade också på att charma alla sköterskorna på avdelningen.

I dag hade jag inte ont alls och fick åka hem med fortsatt antibiotikakur i tablettform. Pojkarna som varit på var sitt håll, Ivar hos mormor & Kjell och Viktor hos farmor & farfar, fick sova över en natt till och kommer hem i morgon. Så vi har myst och tagit det lugnt i dag. Och ätit årets första semla.